Tag Archives: Viktigt!

Bee the change you want to see in the world

IMG_7890

Fint va? Det påminner mig om att jag alltid kan göra lite mer, och att även mina små, små steg faktiskt kan göra skillnad. Och så tycker jag om tanken på att jag kanske kan uppmuntra andra att göra skillnad i världen genom att få syn på min väska. Eller så är det bara önsketänkande, det kommer jag aldrig få reda på. Men jag tycker om tanken på det.

Väskan kommer från Apple & Bee och jag fick den av min goda vän Yael när jag fyllde år <3

Länge leve leran!

Och demokratin!

Länge har jag haft slut på rasullera och jag har inte kommit mig för att köpa ny. Mycket för att Morot & Annat slutade sälja när deras leverantör Urtekram slutade sälja. Den var billig och bra och det tog emot att betala det dubbla priset, eller ännu mer, som andra märken säljer den för. Istället har jag använt mig av ett örtschampo från Eliah Sahil och shikakai som jag nästan är kompis med att använda. Men bara nästan.

rasullera2

Nu var min fina vän Yael i Paris (lyckost va!) för ett par veckor sen och i Paris finns det en enoooorm råvarubutik för gör-det-själv-nördar som jag. Kul va! Ännu en anledning att vilja åka dit. Yael var så söt och lät mig göra en liten beställning så med sig hem hade hon två extra påsar rasullera på 400g var. Båda två gick på 100 spänn, vilket är lite dyrare än den Morot & Annat sålde, men billigare än många andra märken. Och så är den renare också, mycket mer finkornig och välsilad och lättare att skölja ur håret dessutom. Jag insåg inte det förrän jag fick hem den här att den förra nog var lite grusig ändå. Att den här leran dessutom är i pulverform istället för i bitar gör att det går fortare att blanda till i duschen.

rasullera1

Jag har hunnit testa den ett par gånger redan och kan konstatera att den gör jobbet! Behövde visserligen tvätta om året efter två dagar men det kan bero på andra faktorer också.

Om du undrar hur jag använder leran finns en liten guide just precis här.

Om ni inte har nära till Paris kan det vara kul att veta att Aroma Zone har en webshop på franska också. Google translate is your friend. Ibland. Ibland blir det bara knäppt.

Processed with VSCOcam with c1 presetMed den här vackra blomman önskar jag alla miljöpartister och feminister lycka till i EU-valet!

Det vad allt för mig denna söndagskväll. Jag har blivit firad på sängen med frukost och nya örter, hängt i trädgården med familj och lillskrutts kusiner och farföräldrar och haft en härlig mors dag i sol och skugga. Och så har jag hunnit plugga lite. Och röstat i EU-valet såklart! Som sig bör. Nu hoppas jag vissa främlingsfientliga partier inte kommer in i parlamentet. De har inget att göra på en bestämmandeposition. Punkt.

Fem saker som kvinnor måste undvika!

När jag var inne på en hemsida nyss dök den här reklamen upp. Fem ätliga saker som kvinnor måste undvika. Då tänker jag per automatik att det handlar om att förebygga livmoderhalscancer och bröstcancer och andra typiskt kvinnliga sjukdomar. Men icke.

undvika

Det handlar om att låta bli att äta vissa saker som – hör upp –  kan ge oss lite extra fett på magen! För nåde den kvinna som har bukfett på sin buk – alla vet väl att det inte är på buken som bukfettet ska sitta!

Jag blir så trött på den här sortens budskap. Jäkla trams. Detta är bara en anledning till att vi behöver en mer jämställd värld. Du är väl med och röstar den 25:e? Jag velar mellan rosa och grönt. Ska läsa på lite mer först så ser vi. Om du vet varför något är bättre än det andra får du gärna dela med dig!

Om växtmjölk

Vilken är den bästa växtmjölken?

Ja, det beror på vad den ska användas till och vilka egenskaper som krävs för syftet. Ska mjölken drickas som den är, användas i matlagning eller skummas till en god kopp cappuccino? Även smaken spelar såklart in. Själv tycker jag att det också är viktigt att mjölken producerats schysst, även om det inte är lika viktigt som vid komjölk, av naturliga skäl. Ska kossor nyttjas för vår vinning får vi ta hand om dem på bästa sätt också!

Men åter till växtmjölken. Jag dricker i princip aldrig mjölk som den är, utan har den till kaffe, varm choklad samt i matlagning eller bakning. När den används till kaffet är det viktigt för mig att den inte är för tunn och att det går att få till ett mjukt, krämigt skum. Jag har testat några varianter på mjölk till min dagliga cappuccino, låt oss titta närmare på dem.

Rismjölk: tunn och vattnig och gav inget skum whatsoever = fail. Havremjölk: lagom tjock och gav ett skum som oftast höll ihop mot slutet av koppen. Smaken var inte helt perfekt i mitt tycke, men funkar i brist på annat. Sojamjölk: den bästa jag testat i skrivande stund. Förr avskydde jag sojamjölk och tyckte att den var för söt men numera kan jag dricka både den osötade och den sötade utan problem. Jag föredrar den osötade som ger en lite vuxnare smak. Skummet blir mjukt och krämigt som jag vill ha det, kan även bli hårdare skum om jag vispar för länge. Mandelmjölk: För söt och ganska dåligt skum. Hasselnötsmjölk: Alldeles för söt, ingen höjdare den heller.

havresoja

havresoja2

Till produktionen då. Det bästa av dessa alternativ är väl havremjölken som går att få både närproducerad och ekologisk. Sojamjölken går att få till under både schyssta och oschyssta förhållanden, beroende på var bönan växt (på skövlad regnskogsmark eller ej). Även här finns ekologiska alternativ, men inte vidare närproducerat och sojaplantagen är oftast stora utan annan vegetation vilket inte är optimalt för mångfalden. Rismjölken kanske också finns som ekologisk även om jag inte stött på det, men vidare miljövänlig är den inte. Ris växer i sumpmarker och i sumpmarker är det varmt, fuktigt och syrefattigt.  Det är en perfekt miljö för arkéer – samma mikroorganismer som trivs i kornas magar och som producerar metangas. Metangas är en av växthusgaserna och ett kg metangas verkar har samma klimatpåverkan som 20-35 kg koldioxid. Så den växande risproduktionen är precis som den ökade köttkonsumtionen ett problem för vår globala uppvärmning. Hasselnöt- och mandelmjölk har jag inte några uppgifter på miljöpåverkan, vet ni något får ni gärna dela med er.

Alltså. Det bästa ur miljösynpunkt vore om jag bara drack havremjölk, men eftersom att en god kopp kaffe förgyller dagen väldigt mycket kommer jag fortsätta använda sojamjölken till det och använda havre i maten så långt det går. Rismjölk skippar jag helt, om jag kan välja.

Hur gör ni? Vill ni att jag lägger upp recept på hur du gör egen havremjölk på bästa sätt?

Om att sluta äta kött

För ett år sen fattade jag ett beslut som förändrat mitt liv, till det bättre skulle jag absolut säga. Jag bestämde att jag inte längre ville äta kött.

Det var mitt i rapporter om hästlasagner men det var inte den riktiga anledningen, även om det fick mig att fnysa åt köttindustrin.

veggies

Jag hade funderat väldigt mycket en tid innan på det här med köttets vara eller icke vara i mitt liv. Under flera år hade jag vid en extra god vegetarisk måltid utbrustit: hade inte kött varit så gott hade jag lätt kunnat bli vegetarian! Och när jag klurade på vad orsaken är till att jag fortsatt äta kött så är det just därför. Det smakar gott. Även lite smidighetsfaktor à la “såhär har jag alltid gjort” spelade in. Men mest för att det var gott. Jag funderade också på vem som bestämmer att tex vi i vår kultur äter kor men inte hundar, när de i Indien äter kyckling men inte kor. Vem bestämmer rangordningen på djuren? I många fall ligger religion bakom, men absolut inte alltid.

I en värld där vi använder mer resurser än vi har, odlar spannmål för att föda upp djur (som inte är skapta för att äta dessa spannmål) för att växa upp på kortast möjliga tid, där djur vanvårdas, aldrig får vistas ute och se dagens ljus, trängs på sina väldigt begränsade ytor, var jag tvungen jag ställa mig frågan: har jag samvete att bidra till denna vansinniga karusell? Det visade sig att jag inte hade det. Hur gott det än är med kött.

Ett år och sen ser vi, sa jag till de som krävde ett svar på hur länge jag tänkte avstå kött. Men det kändes aldrig som att det fanns en anledning att börja igen, inte ens innan jag slutat. De sista köttmåltiderna var inga jag njöt av, och då blev steget enkelt.

Samtidigt som jag funderade över att ta steget cirkulerade det en del bildmaterial över “bonddjurs” utsatthet. Jag vågade inte titta på bilderna, ville inte se videoklippet där djurens verklighet spelades upp. Jag visste hur illa det var, det hade jag vetat hela tiden, jag hade bara blundat för det. Precis som några av er kanske gör. Om jag tittar, hur kan jag då med gott samvete äta en griskorv, en oxfilé eller en panerad fisk igen? Så jag tittade på klippet först efter att jag bestämt mig. Äcklades och gladdes åt mitt beslut.

veggies2

Jag skriver inte detta som någon form av propaganda. Detta är min berättelse om hur jag gjorde, vad som blev sista spiken i kistan för mig, droppen som fick bägaren att flöda över. Och jag mår väldigt bra över mitt beslut. Ibland har jag dåligt samvete över mejeriprodukterna jag äter, för jag vet att det inte är en snäll industri det heller. Men jag är inte redo att ge upp dem. Inte så länge smörets motsvarighet stavas margarin. Så jag köper ekologisk mejeri så långt det går och vet att det åtminstone gör en väldig skillnad i hur djuren har det.

Idag firar jag mitt första år som vegetarian med middag på ett trevligt hak i Edinburgh. Antar jag, inlägget är tidsinställt så vad vet jag, egentligen? 

Hur går era tankar? Jag är nyfiken på hur ni resonerar: köttätare, vegetarianer, veganer och ni som inte vill sätta en etikett på hur ni äter!

If you wannabe a hero

Förra våren tipsade jag om honungsprojektet Adopt a Bee och nu är det dags att ta upp ännu ett initiativ. Jag gillar bin. Du har säkert också läst om hur bina dör av att besöka blommor som besprutats med giftiga kemikalier. Så kan vi ju inte ha det!

bibanken1

BiBANKEN är en frivillig organisation som syftar till att fler ska kunna vara med och göra skillnad för våra bisamhällen. Alla kan inte sätta upp en biodling i trädgården, alla har inte ens en trädgård att sätta upp en i. En del kanske saknar kunskapen, eller kapitalet, för att köpa all nödvändig utrustning. Alla har inte ens råd att stötta sin lokala biodlare i affärens honungshylla.

Inget kan göra allt men alla kan göra något passar väldigt bra in här. De som inte har en trädgård kan istället skänka en slant till BiBANKENs projekt. Och för de pengar som BiBANKEN får in kan någon annan starta upp ett eget bisamhälle, och bli en såkallad Wannabee – visst är det fantastiskt! I slutändan tjänar både du och jag på att andra bidrar och ger av tid och pengar, för var är vi utan våra bin, när tre fjärdedelar av den odlade maten vi äter kommer från just pollinerade växter.

Kan du varken skänka en gåva eller starta upp en odling med BiBANKENs kapital så kan du alltid göra som jag: sprida budskapet! Gilla deras sida på Facebook, bjud in alla dina vänner att gilla deras sida på Facebook, prata högt om det på kafferasten och släktkalaset. Eller hur du föredrar att göra. Men häng på!

Detta inlägg är inte sponsrat på något sätt, det enda jag får ut av att dela med mig till er är hoppet om en bättre värld. Inte fy skam va?

bibanken-logoBilderna i detta inlägg är lånade från BiBANKENs Facebook-sida. Fakta hämtad från www.bibanken.se

 

Den största hjärtegåvan

Glad alla hjärtans dag vänner!

valentines

Hoppas du får dela dagen med personer du tycker extra mycket om, vare sig du firar på något särskilt vis eller bara kommer ha en skön/avslappnad/rolig/tokig fredag! Det cirkulerar ju en hel del hjärtan just den här dagen, som för att påminna oss om att ta hand om varandra lite extra. Men oavsett om du planerar att ge bort hjärtformade kort och godisar eller inte finns det ett annat hjärta du borde överväga att ge bort.

Ditt eget.

Alldeles för många dör för att deras hjärta inte orkar längre. Det kunde varit din förälder. Alldeles för många dör för att de väntat för länge på en frisk lever. Det kunde varit en nära vän.

Efterfrågan på organ är stor, tillgången desto mindre. Men genom att registrera dig som donator av dina organ kan du rädda livet på någon annan. Och det är väl den största gåvan?

I högstadiet gjorde jag ett arbete om just donation, vilket grep tag i mig, och i flera år gick jag runt med donationskortet i min Filofax. Nu när vi lämnat pappersåldern (nåja) går det bra att registrera sig på nätet också – då riskerar du inte att din egen önskan ska bli åsidosatt på grund av att donationskortet glöms bort eller inte hittas.

Titta gärna in här, läs på lite och fundera på om du inte skulle ta och rädda någons liv den dagen du själv inte behöver dina livsviktiga organ.

Var rädda om er allesamman!

Kram!