Tag Archives: Shopping

Wrap it up!

Ni har säkert inte missat tjänsten Wrapp där användarna kan ge bort presentkort till varandra, gratis eller köpta. Jag har själv fått flera och checkat in ett par av dem, men om jag ska vara ärlig är jag kluven till hela grejen. Jag vill inte trampa någon på tårna nu (jag vet att ni goa vänner gett dem till mig för att ni vill göra något fint, och den tanken värmer mig, tro inget annat!) men samtidigt ökar det lusten och tanken på att shoppa sånt vi inte behöver.

 

logo-wrappLogotyp bildgooglad och plockad härifrån.

När jag använde mina presentkort gick jag till butikerna bara för att utnyttja presentkorten. I en av butikerna fick jag lägga till pengar själv för att få med mig något som jag faktiskt skulle ha glädje av. Och det är såklart tanken med den här sortens marknadsföring, att locka in kunden i butiken. Friend-to-Friend-marknadsföring kallar Wrapp själva det för. Det är ju trevligt att få lite rabatt om man behöver nåt från en specifik affär, men att som jag gjorde, ta sig till en specifik butik i en annan stad för att inte presentkortet skulle gå förlorat, det känns för mig en smula konstigt.

Om du vill glädja mig någon dag får du mycket hellre komma över på en kopp kaffe (eller bjuda hem mig för en), lyfta luren och slå mitt nummer, skriva en kommentar här (jag blir jätteglad!), ge mig en kram eller ett fråga hur jag mår. Det får jag större glädje av :)

Inom ett par dagar kommer fler tankar om gåvor, vilket kan passa bra såhär i juletider…

House of ME

Nu när bloggen är uppe igen tänkte jag berätta lite kort om vad jag gjorde i söndags!

Supersöta butiken House of ME i Lund firade två år och ställde till med Afternoon Tea i sann 20-talsanda för sina kunder. Jag och bästa Julia gick dit tillsammans i regnet och möttes av snittar och bubbel. Vi spanade in butiken som främst säljer fina saker till hemmet. Mycket är nytt men en del är även vintage och loppisfynd vilket gör butiken extra personlig. Dessutom är många av de nya produkterna ekologiska.

När vi tittat runt en stund blev vi bjudna på scones med lemon curd och ett jättegott rooiboste. Och sen var det dags för en liten föreläsning om 20-talets mode med fokus på och inspiration från New Yorks skyskrapor och raka stadsnät. Skräddarmästare Ulf Herbert som föreläste visade även upp ett äkta vintageoriginal i perfekt skick från 20-talets Paris. Hur häftigt!

green-tea1 green-tea2

Jag köpte med mig ett gott te och ett fint kuvert med karta över Brisbane, Australien där jag bott (personalen på House of ME pysslar ihop många fina saker själva också).

goodiebag

Med mig fick jag en gottepåse innehållandes ett annat te, en söt liten miniskål, tre små kolor, en pyntad tändsticksask för att tända vinterns alla ljus med och ett vykort med Elizabeth Taylor. Tjusigt!

Om ni bor i eller nära Lund tycker jag att ni ska besöka denna mysiga butik, om inte annat för att andas in lite inspiration eller sitta ner i fiket och äta en god macka eller bakelse. Jag fotograferade inte mycket, och bara med min telefon, men det finns mycket fint att förälska sig i. House of ME har en hemsida med webshop, ett Instagram-konto (där det just nu pågår en tävlig) och en Facebook-sida. Är du av det pyssliga slaget dyker det också upp pysselcaféer med jämna mellanrum, mer info om det på deras sociala medier.

Nu låter jag kanske sponsrad men jag tycker bara att det är ett väldigt trevligt ställe. Och så jobbar världens bästa Yael där <3

houseofme1

houseofme2

 

Tilda utmanar!

Igår när jag var i Malmö gick jag förbi en juice- och kaffebar som såg så fräsch ut. Stora korgar med frukt och grönt: det var apelsiner, äpplen, bananer, ingefära… Jag var liksom tvungen att gå in. Så himla fräscht.

När det blev min tur frågade jag om de använder ekologisk frukt. Nej, tyvärr inte. Ert kaffe då, är det ekologiskt och rättvisemärkt? Njaa det veeet jag inte, (vänd till kollegan:) vet du om vårt kaffe är ekologiskt? Inte det.

Jag tackade och gick därifrån. Korgarna med frukt kändes inte lika lockande, inte så himla fräscha längre. Som jag skrivit förr handlar jag inte heller allt ekologiskt, utan i den mån jag kan, men det blev så väldigt tydligt att normen är besprutad frukt och grönt. Att jag befinner mig i en liten eko-bubbla i en förgiftad värld istället för tvärtom som jag önskar att det var. För visst vore det härligt om det ekologiska istället blev normen och den besprutade frukten blev undantaget?

Så nu utmanar jag både dig och mig själv att alltid fråga om ditten eller datten är ekologisk – även när det är uppenbart att det inte är det. Mest för att skapa en dialog mellan konsument och handlare, att visa att det finns en medvetenhet och ett intresse. Konsumentmakt, ni vet. Det är ett sätt att byta ut normen! Vilka är på?

ekoshopping1 ekoshopping2

Jag köpte ingen 50-kronorsjuice (seriöst?!) med giftrester (seriöst igen?!) utan gick vidare till ekobutiken Astrid & Aporna. Hittade betydligt trevligare saker där. Så himla fräscht!

Bananerna är från förra veckan och reades ut för 10:-/klasen istället för att slängas. Mer sånt, tack!

Låt oss snacka mens!

Eller mensskydd, snarare.

Detta inlägg riktar sig kanske främst till er kvinnor, mina medsystrar, men även ni män kan lära er ett och annat om frun, flickvännen, dottern eller bästa polaren. Det är trots allt så att en stor del av kvinnorna i din omgivning får mens varje månad. Hur normalt som helst med andra ord, och inget konstigt att snacka om.

Liv Strömquist hade i somras ett intressant Sommarprat om bland annat mens. Det tycker jag att alla borde lyssna på faktiskt, och det kan du göra här.

I många år har mens känts lite skuldbelagt och fult, åtminstone för mig. När första mensen kom vid 11 års ålder var det mest pinsamma jag kunde tänka mig att gå och handla bindor av en manlig expedit. Det var tillräckligt jobbigt att ha mens ändå, med fruktansvärda smärtor, humörsvängningar och acneutbrott. För varje menstruation blev det lättare att handskas med men det var ju aldrig kul, även om reklamen löd “Nu kan det bli roligt att ha mens” och “När du vill känna dig trygg, säker och fräsch”. Liv Strömquist pratar en del om det: varför skulle det vara otryggt, osäkert och ofräscht att ha mens? Jamen lyssna på programmet vettja.

När det kommer till mensskydd då, så är affärernas hyllor fyllda med mängder av produkter. Först ut har vi de finare märkena (de som tar lite mer betalt och lägger de extra kronorna på ovan nämnda reklam), sen har vi ett par billigare alternativ, och sist ut butikens egna mensskydd. Har vi riktigt tur finns det även ett miljövänligt alternativ i hyllan, men jag skulle inte räkna med det (jag räknar inte in de Svanen-märkta här!). Det är trosskydd, bindor och tamponger. För lätt, normalt och tungt flöde. Gemensamt för dem alla är att de är smidiga att ha med sig, tar lite plats och när de är använda är det bara att kassera i närmaste papperskorg.

Eller vänta lite här, skulle det vara en bra sak?

tamponger

Låt oss säga att en kvinna menstruerar i 40 år. Om hon använder tampong skulle det gå åt i genomsnitt 10 400 tamponger. Låt oss säga att en kvinna lägger ner 100 kronor i månaden på engångsmensskydd. Efter 40 år har hon lagt ner 48 000 kronor. Det är mycket pengar, speciellt om man tänker på att det finns betydligt billigare alternativ. För det gör det!

Låt oss välkomna: menskoppen!

menskopp1

En menskopp håller i ungefär 10 år och kostar ca 300 kronor (min kostade runt 150 kronor). Då kan du själv räkna ut att istället för att använda 10 400 tamponger räcker det med fyra stycken menskoppar under samma period. Miljösmart. Och istället för att betala 48 000 kronor på mensskydd behöver du endast betala 1200 kronor. Ekonomismart.

När jag först hörde talas om menskoppen var jag inte såld på idén, kan jag ju säga. Jag såg framför mig blodbadsscenarie efter blodbadsscenarie vid tömning av koppen och det tog flera år innan jag vågade beställa hem en och testa själv. Men ärligt talat. Så mycket blöder du i regel inte. Har du en riklig mens är det bara att tömma koppen oftare, för mig räcker det med två gånger om dygnet, och då är den sällan ens halvfull.

menskopp2

menskopp3

Såhär ser alltså menskoppen ut. Den är gjord i medicinsk silikon och förs upp i slidan genom att du viker ihop den. Väl inne snurrar eller vickar du på koppen tills den vecklat ut sig och sätter sig tillrätta. Tack vare det vakuum som bildas sitter den på plats tills du försiktigt lättar på vakuumet med ett finger och för ut den igen.

Medan en tampong suger upp blodet och därmed torkar ut slemhinnorna i slidan samlar menskoppen istället upp det. Detta gör att du löper mindre risk för svampinfektioner samt torra och irriterade slemhinnor vilket kan leda till allmänt obehag och smärta vid sex. På så sätt är menskoppen mycket mer hygienisk än engångsskydd.

När menskoppen sitter där den ska känner du inte av den, precis som du inte ska känna av en tampong. Och det kan vara lite trixigt att få den att sitta rätt vid de första gångerna, men när du väl har fått in snitsen är det inga svårigheter. Mitt bästa tips är att inte vara stressad de första gångerna. Om du har bråttom eller inte kan slappna av: ta en binda och vänta en stund. När du sen är avslappnad går det lättare.

Vid tömning gör du det enklast över toaletten. Lätta som sagt försiktigt på trycket och dra ut koppen. Töm den i toaletten och skölj av med kallt vatten. För sedan in den igen. Efter varje period ska du sterilisera den genom att koka den i fem till tio minuter. Och sen är den redo att packas undan till nästa gång.

Mina slutsatser efter åtta månader:

Jag gillar menskoppen och jag kan inte förstå varför ingen barnmorska eller gynekolog tipsat mig om detta fantastiska mensskydd förr. Men jag tror att informationen kommer att nå ut till fler, och det är ju därför jag delar med mig.
Jag gillar att jag inte måste springa till affären för att mensskyddet visst tagit slut. Igen.
Jag gillar att jag inte måste lägga en massa pengar på mensskydd varje månad.
Jag gillar att jag inte bidrar till ytterligare av jordens resurser vid bomullsproduktionen för engångsmensskydd.
Jag gillar att jag slipper kladdet som blir av en binda.
Jag gillar att jag slipper “menslukten” – mens luktar bara i kontakt med luft.
Jag gillar att det är smidigare än någonsin att ha mens: jag kan bada, träna och sova utan att tänka på läckage.

menskopp4

Det enda problemet som jag ser med menskoppen är att det kan vara lite svårt att bedöma vilken storlek du ska ha. De olika märkena har egna storleksguider som du får titta på, men generellt gäller olika storlekar beroende på ålder och huruvida du fött barn eller ej. Sen är vi alla olika och genetiska faktorer kan spela in på vilken storlek du behöver. Men det är bra riktlinjer och jag fick rätt på första försöket!

Menskopp kan köpas på nätet hos diverse återförsäljare, jag har köpt på MeLuna (tysk sida) men det finns svenska webbutiker också. Vissa apotek har börjat ta in dem, vilket jag tycker är skitbra.

Liten kul parentes: min man surfade runt på nätet häromveckan och sa plötsligt med viss fascination: “Vet du att ingenstans står det om folk som är missnöjda med menskoppen, det är rätt ovanligt att det är så!” Hihi, tänkte jag, så kan det vara med bra grejer.

Nu vill jag veta: använder du menskopp? Varför? Varför inte? Tycker du att det funkar bra? Skulle du vara beredd att testa efter vad du precis fått läsa?

För det är ju såhär: Om du inte gör det för miljön, så gör det för plånboken. Och om du inte gör det för plånboken, så gör det för miljön… 

En personlig shopping-dag!

När jag fyllde år för en vecka sen fick jag en present av min man och min svägerskas familj. Jag fick en heldag med min alldeles egna personal shopper att spendera i Malmös second hand-affärer! Plus pengar att spendera! Kan det bli mer lyx än så?

presentkort

600 pix kan man komma lååångt med!

Just nu är jag främst i behov av sommarklänningar och blusar, men kanske även en rymlig skinnväska eller lite fina accessoarer kan passa. Och en solhatt! Allt detta går ju att hitta i vilken butik som helst, men för mig betyder det lite (nåja, ganska mycket) extra att få köpa det begagnat: plaggen har historia, även om de inte skulle vara vintage eller antikt. Sen har vi hela miljö- och komsumtionaspekten förstås. Och det faktum att det mesta av våra pengar får gå till nya lägenheten nu när vi snart ska flytta.

Så! Perfekt present för mig som

1. Gillar att secondhandla

2. Gillar min personal shopper (a.k.a. svägerska Filippa)

3. Ogillar det faktum att det mesta i min sommargarderob inte passar mig just nu (antingen storlek- eller stilmässigt)

window-pose

Jag tar med mig kameran så får ni följa med in i provhytterna sen, det blir bra va?

Bilden ovan är post-pregnant och post-hårklippning!

Vintagemässan!

Som en del av er vet var det alltså vintagemässa här i Skåne i helgen, närmare bestämt i Malmö. Jag hade sett fram emot den ungefär hur länge som helst och på lördagen besökte jag den ihop med en nyfunnen vän.

vintagemassa-1

Oj vad mycket fina saker utställarna bjöd på (ja som man fick titta på, det enda som delades ut gratis var lite karameller och visitkort förstås). Jag förälskade mig i en kjol som jag kommer att visa en annan dag, och min kompis Anna hittade ett par söta små örhängen.

vintagemassa-4

vintagemassa-5

Dagens höjdpunkt var för mig att få lyssna på Elsa Billgren och hennes föreläsning om just vintage. Hon är ju så otroligt kunnig, sprudlande och inspirerande. Lika fantastisk som jag föreställt mig henne! Jag blev starstuck men vågade mig fram och fick insidan av min kameraväska signerad.

vintagemassa-3

Vi lyssnade även till Caroline Möllerström som pratade om skadliga kemikalier i vår vardag, gav en del tips på hur en kan tänka kring nyköp, när en handlar begagnat, vilka prylar som är bättre att kasta än spara (gamla plastleksaker som det inte går att veta vad för gifter de består av)… Det blev en fin dialog med publiken och jag tror att flera fick lära sig något nytt och att det skapade en nyfikenhet och kanske ett intresse. Jag hoppas det! Det är viktiga saker…

Är det någon av er läsare som besökte mässan i helgen, kanske på söndagen? Vad tog ni mer er och gjorde ni några fynd?

 

Det är jag väl ändå värd?!

ninewest-1-just

ninewest-2-just

 

ninewest-3-justEtt par stövlar jag en gång unnade mig. För att jag var värd det.

Det här med att få unna sig något tycker jag är ett intressant ämne.

Att få unna sig något kan vara allt ifrån en ny solklänning, en ny dator/mobil/surfplatta, en kaffelatte på stan, en alldeles för dyr väska men som är så snygg och tidlös att den nog ändå måste ses som en investering. Att investering betyder att objektet i fråga har en stor chans att öka i värde över tiden, det kan vi ju enkelt bortse ifrån. En investering kan också innebära att investera i sitt eget välmående, i sina hobbys och i sin tid. Men ofta slänger vi runt med termen “investera” lite väl ofta när det kommer till tristesshopping. För vårt samvetes skull, kanske. Även jag, men jag försöker tänka mig för.

Under några år har jag arbetat i butik, bland annat en lågprisbutik. Jag vill gärna säga att det var mer slit-och-släng-mentalitet på lågpriskedjan eftersom att produkterna inte höll lika hög standard. Men det stämmer inte helt, för mentaliteten sitter inte prylarna, den sitter i oss själva. Vi som säljare, vi som kunder, vi som människor. Någonstans blev det inte längre tillräckligt att få lite nya plagg inför en ny säsong, att gå och längta efter sin födelsedag för kanske, kanske skulle man få det som man önskat sig så länge. Och visst, mycket beror på att vi blir äldre, och själva köper det vi behöver (vill ha?) eftersom att vi har råd. För man måste ju unna sig något ibland. För att vi är värda det, som de hårsvallande reklamerna berättat för oss.

Jag skulle vilja säga att nej, det är vi inte. Värda det, alltså. Vi är inte värda att köpa oss en ny hårfärg, vi är inte värda att köpa oss det tionde paret jeans, vi är inte värda att köpa oss en ny smartphone så snart abonnemangstiden gått ut.

Vi är värda mer än så.

Vi kommer aldrig kunna köpa oss mer värde och vi kommer aldrig vara värda mindre för att vi inte vill, kan eller får köpa oss den senaste tekniken eller de coolaste skorna. Sen att vi gärna vill är en annan sak, att vi har ett intresse när det kommer till teknik, kläder, resor, smink, golf eller bilar som vi vill underhålla. Men när vi försöker dämpa samvetet med olika ursäkter, då är frågan om det faktiskt är värt det.

Vad jag vill ha sagt med detta är att i mina ögon är tristesshoppandet sällan något som ger varaktig glädje. Du vet när vi tar en sväng på stan på lunchrasten för att kanske hitta något kul eller slösurfar in på olika webbutiker, för att fördriva tiden. Och ändå är det numera det shoppandet som har blivit det vanligaste (nä, jag har inga vetenskapliga beläggningar för detta, bara mina egna empiriska iakttagelser). Betyder det isåfall att vi har tråkigare än förr? Eller är vi bara rädda för det? Har vi rent av för mycket tid och pengar när vi inte längre funderar innan vi drar vårt VISA-kort i kassan? Varför tröttnar vi på nyheterna innan vi knappt hunnit packa upp dem ur påsarna? Har vi så lite personlig smak och tycke?

Jag vet inte. Vad tror du?

Jag är medveten om att man handlandet är nödvändigt, för att överleva och för att ha lite kul i vardagen. Men går det inte lite väl mycket på rutin? In med det nya, ut med det gamla. 

En helg med bara vintage

Om knappt två veckor är det äntligen dags! Min svägeska och jag ska vallfärda (nåja) till Malmö för årets Vintagemässa! Helgen den 25-26e maj smäller det alltså och vi ser verkligen fram emot en heldag bland vackra gamla kläder och prylar. Det får bli min födelsedagspresent till mig själv i år.

Elsa Billgren kommer dit och ska snacka *trumvirvel* vintage! Det kommer att bli väldans väldans roligt.

filippamatilda

Här var vi stora och tunga båda två, på Filippas babyshower.

Spana in hemsidan här!

Ses vi där, kanske?

piktogramteckning