Tag Archives: Miljö

Mors dag: Eco Kids Planet och rosenskrubb

För drygt en vecka sen var det alltså min andra mors dag. Min tekniska snart tvååring hade letat fram en sak på nätet som han trodde att jag skulle uppskatta. Med viss hjälp från sin far, naturligtvis. Det handlar om att skapa ett intresse för vår planet hos barn.

Eco Kids Planet Magazine är tänkt att vara ett magasin som kan engagera barn och lära dem mer om olika ekosystem, om hur fantastisk vår natur är men också om hur skör den är och vilka avtryck vi gör på den. Idén föddes av en tvåbarnsmor i London som samlade ihop likasinnade för att tillsammans kunna dra igång projektet.

ecokidsplanet
Bilden är snodd från deras facebooksida.

Som för de flesta projekt behövs pengar och därför skaffade de ett Kickstarter-konto där de försöker dra in pengar för att kunna finansiera de första två numren. Och det var alltså en insättning på deras konto som jag fick i present. När man är med och bidrar till projektet får man även något i utbyte, vad man får beror på vilken summa man har valt att lägga. Det kan vara nyhetsuppdateringar, första tidningen i digital eller tryckt format eller annonsering i tidningen. Skulle projektet inte dra in tillräckligt med pengar för att nå sitt mål och ge ut två första tidningar så behöver man inte betala något.

Jag gillar den här idén och tycker att det är viktigt att barn intresserar sin för miljön och förstår hur allt hänger ihop. Skulle alla barn få lära sig vikten av att ta hand om vår natur kanske vi i framtiden slipper politiker och företag som fattar vansinniga, kortsiktiga och enbart pengadrivna beslut.

Om du vill läsa mer kan du göra det på deras Kickstartersida, där du även kan sponsra dem om du vill, eller på deras Facebooksida.

rosenskrubb

rosenskrubb1

Till min egen mor gav jag en burk med rosenskrubb som hon kan skrubba sig med i duschen. Den här gången använde jag mandelolja och lite solrosolja istället för kokosolja som jag brukar välja.

Jag höftade på måtten, men gjorde såhär:

Jag mortlade torkade rosenblad från förra sommaren tillsammans med strösocker. Sen hällde jag i mandelolja och solrosolja och blandade. Jag la till lite mer socker och olja tills jag hade en konsistens jag tyckte om. Ner i en glasburk och sen var det inte mer med det!

Här är mitt recept med kokosolja från förra sommaren, ifall du föredrar det!

Länge leve leran!

Och demokratin!

Länge har jag haft slut på rasullera och jag har inte kommit mig för att köpa ny. Mycket för att Morot & Annat slutade sälja när deras leverantör Urtekram slutade sälja. Den var billig och bra och det tog emot att betala det dubbla priset, eller ännu mer, som andra märken säljer den för. Istället har jag använt mig av ett örtschampo från Eliah Sahil och shikakai som jag nästan är kompis med att använda. Men bara nästan.

rasullera2

Nu var min fina vän Yael i Paris (lyckost va!) för ett par veckor sen och i Paris finns det en enoooorm råvarubutik för gör-det-själv-nördar som jag. Kul va! Ännu en anledning att vilja åka dit. Yael var så söt och lät mig göra en liten beställning så med sig hem hade hon två extra påsar rasullera på 400g var. Båda två gick på 100 spänn, vilket är lite dyrare än den Morot & Annat sålde, men billigare än många andra märken. Och så är den renare också, mycket mer finkornig och välsilad och lättare att skölja ur håret dessutom. Jag insåg inte det förrän jag fick hem den här att den förra nog var lite grusig ändå. Att den här leran dessutom är i pulverform istället för i bitar gör att det går fortare att blanda till i duschen.

rasullera1

Jag har hunnit testa den ett par gånger redan och kan konstatera att den gör jobbet! Behövde visserligen tvätta om året efter två dagar men det kan bero på andra faktorer också.

Om du undrar hur jag använder leran finns en liten guide just precis här.

Om ni inte har nära till Paris kan det vara kul att veta att Aroma Zone har en webshop på franska också. Google translate is your friend. Ibland. Ibland blir det bara knäppt.

Processed with VSCOcam with c1 presetMed den här vackra blomman önskar jag alla miljöpartister och feminister lycka till i EU-valet!

Det vad allt för mig denna söndagskväll. Jag har blivit firad på sängen med frukost och nya örter, hängt i trädgården med familj och lillskrutts kusiner och farföräldrar och haft en härlig mors dag i sol och skugga. Och så har jag hunnit plugga lite. Och röstat i EU-valet såklart! Som sig bör. Nu hoppas jag vissa främlingsfientliga partier inte kommer in i parlamentet. De har inget att göra på en bestämmandeposition. Punkt.

Säsong Loppis har börjat!

Ja, med solen kommer hos många en längtan att rensa i förråden och hos en del av oss dyker en annan längtan upp. Att få rota i lådor, högar och bland bråte för att hitta nya små skatter. Skatter som någon annan en gång hållit kära och som nu behöver ett nytt hem.

I söndags var jag på bakluckeloppis och gjorde några fina fynd. Ett gäng krukor, en kaffebryggare till spisen, plåtaskar och fina tallrikar.

tallrikar

Det är den stora kaffebryggaren jag fick för en tjuga. Den lilla var varit trogen länge och skulle behöva ny packning.

kaffebryggare

Men det bästa var ändå dessa fina för 75 spänn. Träskor från Scorett, tillverkade i Sverige och med mjukaste lädret. Däremot vet jag tyvärr inte så något om lädrets ursprung, men det kanske går att luska fram?

scorett

 

Bakluckeloppisen är i Landskrona varje jämn söndag under sommarhalvåret mellan 11 och 14. Bor ni i närheten och vill kolla in den någon gång kan ni läsa mer här.

Jag ber inte om ursäkt för mina mobilbilder. Det är ju som bekant så att den bästa kameran är den som du har med dig…

Om växtmjölk

Vilken är den bästa växtmjölken?

Ja, det beror på vad den ska användas till och vilka egenskaper som krävs för syftet. Ska mjölken drickas som den är, användas i matlagning eller skummas till en god kopp cappuccino? Även smaken spelar såklart in. Själv tycker jag att det också är viktigt att mjölken producerats schysst, även om det inte är lika viktigt som vid komjölk, av naturliga skäl. Ska kossor nyttjas för vår vinning får vi ta hand om dem på bästa sätt också!

Men åter till växtmjölken. Jag dricker i princip aldrig mjölk som den är, utan har den till kaffe, varm choklad samt i matlagning eller bakning. När den används till kaffet är det viktigt för mig att den inte är för tunn och att det går att få till ett mjukt, krämigt skum. Jag har testat några varianter på mjölk till min dagliga cappuccino, låt oss titta närmare på dem.

Rismjölk: tunn och vattnig och gav inget skum whatsoever = fail. Havremjölk: lagom tjock och gav ett skum som oftast höll ihop mot slutet av koppen. Smaken var inte helt perfekt i mitt tycke, men funkar i brist på annat. Sojamjölk: den bästa jag testat i skrivande stund. Förr avskydde jag sojamjölk och tyckte att den var för söt men numera kan jag dricka både den osötade och den sötade utan problem. Jag föredrar den osötade som ger en lite vuxnare smak. Skummet blir mjukt och krämigt som jag vill ha det, kan även bli hårdare skum om jag vispar för länge. Mandelmjölk: För söt och ganska dåligt skum. Hasselnötsmjölk: Alldeles för söt, ingen höjdare den heller.

havresoja

havresoja2

Till produktionen då. Det bästa av dessa alternativ är väl havremjölken som går att få både närproducerad och ekologisk. Sojamjölken går att få till under både schyssta och oschyssta förhållanden, beroende på var bönan växt (på skövlad regnskogsmark eller ej). Även här finns ekologiska alternativ, men inte vidare närproducerat och sojaplantagen är oftast stora utan annan vegetation vilket inte är optimalt för mångfalden. Rismjölken kanske också finns som ekologisk även om jag inte stött på det, men vidare miljövänlig är den inte. Ris växer i sumpmarker och i sumpmarker är det varmt, fuktigt och syrefattigt.  Det är en perfekt miljö för arkéer – samma mikroorganismer som trivs i kornas magar och som producerar metangas. Metangas är en av växthusgaserna och ett kg metangas verkar har samma klimatpåverkan som 20-35 kg koldioxid. Så den växande risproduktionen är precis som den ökade köttkonsumtionen ett problem för vår globala uppvärmning. Hasselnöt- och mandelmjölk har jag inte några uppgifter på miljöpåverkan, vet ni något får ni gärna dela med er.

Alltså. Det bästa ur miljösynpunkt vore om jag bara drack havremjölk, men eftersom att en god kopp kaffe förgyller dagen väldigt mycket kommer jag fortsätta använda sojamjölken till det och använda havre i maten så långt det går. Rismjölk skippar jag helt, om jag kan välja.

Hur gör ni? Vill ni att jag lägger upp recept på hur du gör egen havremjölk på bästa sätt?

Om att sluta äta kött

För ett år sen fattade jag ett beslut som förändrat mitt liv, till det bättre skulle jag absolut säga. Jag bestämde att jag inte längre ville äta kött.

Det var mitt i rapporter om hästlasagner men det var inte den riktiga anledningen, även om det fick mig att fnysa åt köttindustrin.

veggies

Jag hade funderat väldigt mycket en tid innan på det här med köttets vara eller icke vara i mitt liv. Under flera år hade jag vid en extra god vegetarisk måltid utbrustit: hade inte kött varit så gott hade jag lätt kunnat bli vegetarian! Och när jag klurade på vad orsaken är till att jag fortsatt äta kött så är det just därför. Det smakar gott. Även lite smidighetsfaktor à la “såhär har jag alltid gjort” spelade in. Men mest för att det var gott. Jag funderade också på vem som bestämmer att tex vi i vår kultur äter kor men inte hundar, när de i Indien äter kyckling men inte kor. Vem bestämmer rangordningen på djuren? I många fall ligger religion bakom, men absolut inte alltid.

I en värld där vi använder mer resurser än vi har, odlar spannmål för att föda upp djur (som inte är skapta för att äta dessa spannmål) för att växa upp på kortast möjliga tid, där djur vanvårdas, aldrig får vistas ute och se dagens ljus, trängs på sina väldigt begränsade ytor, var jag tvungen jag ställa mig frågan: har jag samvete att bidra till denna vansinniga karusell? Det visade sig att jag inte hade det. Hur gott det än är med kött.

Ett år och sen ser vi, sa jag till de som krävde ett svar på hur länge jag tänkte avstå kött. Men det kändes aldrig som att det fanns en anledning att börja igen, inte ens innan jag slutat. De sista köttmåltiderna var inga jag njöt av, och då blev steget enkelt.

Samtidigt som jag funderade över att ta steget cirkulerade det en del bildmaterial över “bonddjurs” utsatthet. Jag vågade inte titta på bilderna, ville inte se videoklippet där djurens verklighet spelades upp. Jag visste hur illa det var, det hade jag vetat hela tiden, jag hade bara blundat för det. Precis som några av er kanske gör. Om jag tittar, hur kan jag då med gott samvete äta en griskorv, en oxfilé eller en panerad fisk igen? Så jag tittade på klippet först efter att jag bestämt mig. Äcklades och gladdes åt mitt beslut.

veggies2

Jag skriver inte detta som någon form av propaganda. Detta är min berättelse om hur jag gjorde, vad som blev sista spiken i kistan för mig, droppen som fick bägaren att flöda över. Och jag mår väldigt bra över mitt beslut. Ibland har jag dåligt samvete över mejeriprodukterna jag äter, för jag vet att det inte är en snäll industri det heller. Men jag är inte redo att ge upp dem. Inte så länge smörets motsvarighet stavas margarin. Så jag köper ekologisk mejeri så långt det går och vet att det åtminstone gör en väldig skillnad i hur djuren har det.

Idag firar jag mitt första år som vegetarian med middag på ett trevligt hak i Edinburgh. Antar jag, inlägget är tidsinställt så vad vet jag, egentligen? 

Hur går era tankar? Jag är nyfiken på hur ni resonerar: köttätare, vegetarianer, veganer och ni som inte vill sätta en etikett på hur ni äter!

If you wannabe a hero

Förra våren tipsade jag om honungsprojektet Adopt a Bee och nu är det dags att ta upp ännu ett initiativ. Jag gillar bin. Du har säkert också läst om hur bina dör av att besöka blommor som besprutats med giftiga kemikalier. Så kan vi ju inte ha det!

bibanken1

BiBANKEN är en frivillig organisation som syftar till att fler ska kunna vara med och göra skillnad för våra bisamhällen. Alla kan inte sätta upp en biodling i trädgården, alla har inte ens en trädgård att sätta upp en i. En del kanske saknar kunskapen, eller kapitalet, för att köpa all nödvändig utrustning. Alla har inte ens råd att stötta sin lokala biodlare i affärens honungshylla.

Inget kan göra allt men alla kan göra något passar väldigt bra in här. De som inte har en trädgård kan istället skänka en slant till BiBANKENs projekt. Och för de pengar som BiBANKEN får in kan någon annan starta upp ett eget bisamhälle, och bli en såkallad Wannabee – visst är det fantastiskt! I slutändan tjänar både du och jag på att andra bidrar och ger av tid och pengar, för var är vi utan våra bin, när tre fjärdedelar av den odlade maten vi äter kommer från just pollinerade växter.

Kan du varken skänka en gåva eller starta upp en odling med BiBANKENs kapital så kan du alltid göra som jag: sprida budskapet! Gilla deras sida på Facebook, bjud in alla dina vänner att gilla deras sida på Facebook, prata högt om det på kafferasten och släktkalaset. Eller hur du föredrar att göra. Men häng på!

Detta inlägg är inte sponsrat på något sätt, det enda jag får ut av att dela med mig till er är hoppet om en bättre värld. Inte fy skam va?

bibanken-logoBilderna i detta inlägg är lånade från BiBANKENs Facebook-sida. Fakta hämtad från www.bibanken.se

 

Att bli av med plaster i naturen

Om jag när jag var fem år gammal hade spottat ut ett tuggummi i naturen är det stor chans att resterna av det funnits kvar än idag, då det tar 20-25 år för tuggummit att brytas ner i naturen.

Om plasten uppfunnits långt före vår tid hade vi idag kunnat dricka ur (eller åtminstone betrakta på museum) samma PET- flaska som Erik XIV drack ur på 1500-talet.

Om fiskarna på 1400-talet varit lika oansvariga med sina fiskelinor som dagens industrifiskare hade vi kunnat använda dem när vi fångar fina firrar idag.

Okej, ovanstående påståenden är inte riktigt sanningsenliga. Plaster bryts ner i mindre delar, tills de är mikroskopiskt små och far runt i vattendrag och i luften. Så några 600 år gamla fiskelinor hade vi inte kunnat använda oss av idag. Men partiklarna finns kvar, och det är väl tillräckligt oroande.

boyanslat

Klicka på bilden för att komma direkt till videoklippet

För ett par veckor sen läste jag en intressant artikeln och länkade på Instagram. Artikeln är från i september förra året, men ändå värd att dela här. Att en 19-årig person hittat en lösning för att städa upp världens hav på plastpåsar och andra plastpartiklar är fantastiskt – att det kan göras under en femårsperiod är sensationellt! Jag hoppas att detta blir verklighet snart, vår jord behöver all detox den kan få!

Länk till artikel!

Länk till uppfinnarens projekt!

Tilda och Yael gör tv-debut!

För någon vecka sen hörde min fina vän Julia av sig och undrade om jag var intresserad av att vara med i ett tv-inslag som TV4 ville göra om no’poo och den växande rörelse som det har blivit. Min första spontana reaktion var: aldrig i livet! Bara för att det är läskigt och obekvämt att göra sånt jag aldrig gjort förut. Men så ryckte jag upp mig, bestämde mig för att detta är ett sätt att nå ut till så många med vad jag tycker är toppen och att min feghet inte skulle få stå i vägen. Så jag tog min vän Yael under armen och tillsammans fick vi träffa en jättetrevlig reporter och berätta om varför vi slopar konventionellt schampo och började tvätta håret med lera och annat spa-lyxigt (och enligt vissa: lite konstigt)!

nopoosnack1

nopoosnack2

nopoosnack3

Vi visar upp hur du blandar till en enkel sockerskrubb att använda i duschen samt hur okomplicerat det faktiskt är att använda snälla medel till dig själv och dina nära.

Inlägget kommer att sändas i TV4:s lokala Malmö-nyheter, mest troligt redan ikväll, men ni som inte får in dem kommer kunna titta på TV4 Play. Jag lovar att länka så snart jag fått mer information!

Nu när det är över är spänningshuvudvärken ett faktum, och den lär stanna tills jag får se hur inslaget blev, haha. Nu hoppas jag att jag inte gjort bort mig och alla andra som lever efter samma devis ;) 

Lintrasan

Jag fick en gåva av min mamma efter jul. En fin, egengjord lintrasa! Hon hade nämligen i sin tur fått en virkad av en vän och jag utbrast ett glatt “åh” eller nåt när jag var hemma hos föräldrarna senast. Snällast som min mamma är satte hon igång och gjorde en till mig också. Kärlek!

lintrasa1

lintrasa2

Lin är som du säkert vet ett slitstarkt naturmaterial och uppsugningsförmågan blir bara bättre och bättre ju längre trasan använts. Mellan varven kan den tvättas i 60 grader eller kokas på spisen. Jag kokade upp min innan jag började använda den för att hjälpa uppsugningen på traven lite. Den torkar inte helt torrt ännu men det kommer bli bättre. Och så är det lite riv i den vilket jag gillar.

Det är trevligt att slippa svampiga Wettex-dukar som visserligen går att koka och inte måste kasseras direkt, men jag gillar ändå tanken på riktigt lång hållbarhet och att återanvända det som finns i det egna hemmet.

Den här trasan ser jag fram emot att använda många år framöver, när jag kan säga “den här gamla trasan, den håller sig fräsch än!” Tack mamma!

Ps. Jag fick en bok om virkning i julklapp så jag får väl ta mig an projektet ett virka mig en egen också. Isåfall lovar jag att visa, hur resultatet än blir!

Låt oss snacka mens!

Eller mensskydd, snarare.

Detta inlägg riktar sig kanske främst till er kvinnor, mina medsystrar, men även ni män kan lära er ett och annat om frun, flickvännen, dottern eller bästa polaren. Det är trots allt så att en stor del av kvinnorna i din omgivning får mens varje månad. Hur normalt som helst med andra ord, och inget konstigt att snacka om.

Liv Strömquist hade i somras ett intressant Sommarprat om bland annat mens. Det tycker jag att alla borde lyssna på faktiskt, och det kan du göra här.

I många år har mens känts lite skuldbelagt och fult, åtminstone för mig. När första mensen kom vid 11 års ålder var det mest pinsamma jag kunde tänka mig att gå och handla bindor av en manlig expedit. Det var tillräckligt jobbigt att ha mens ändå, med fruktansvärda smärtor, humörsvängningar och acneutbrott. För varje menstruation blev det lättare att handskas med men det var ju aldrig kul, även om reklamen löd “Nu kan det bli roligt att ha mens” och “När du vill känna dig trygg, säker och fräsch”. Liv Strömquist pratar en del om det: varför skulle det vara otryggt, osäkert och ofräscht att ha mens? Jamen lyssna på programmet vettja.

När det kommer till mensskydd då, så är affärernas hyllor fyllda med mängder av produkter. Först ut har vi de finare märkena (de som tar lite mer betalt och lägger de extra kronorna på ovan nämnda reklam), sen har vi ett par billigare alternativ, och sist ut butikens egna mensskydd. Har vi riktigt tur finns det även ett miljövänligt alternativ i hyllan, men jag skulle inte räkna med det (jag räknar inte in de Svanen-märkta här!). Det är trosskydd, bindor och tamponger. För lätt, normalt och tungt flöde. Gemensamt för dem alla är att de är smidiga att ha med sig, tar lite plats och när de är använda är det bara att kassera i närmaste papperskorg.

Eller vänta lite här, skulle det vara en bra sak?

tamponger

Låt oss säga att en kvinna menstruerar i 40 år. Om hon använder tampong skulle det gå åt i genomsnitt 10 400 tamponger. Låt oss säga att en kvinna lägger ner 100 kronor i månaden på engångsmensskydd. Efter 40 år har hon lagt ner 48 000 kronor. Det är mycket pengar, speciellt om man tänker på att det finns betydligt billigare alternativ. För det gör det!

Låt oss välkomna: menskoppen!

menskopp1

En menskopp håller i ungefär 10 år och kostar ca 300 kronor (min kostade runt 150 kronor). Då kan du själv räkna ut att istället för att använda 10 400 tamponger räcker det med fyra stycken menskoppar under samma period. Miljösmart. Och istället för att betala 48 000 kronor på mensskydd behöver du endast betala 1200 kronor. Ekonomismart.

När jag först hörde talas om menskoppen var jag inte såld på idén, kan jag ju säga. Jag såg framför mig blodbadsscenarie efter blodbadsscenarie vid tömning av koppen och det tog flera år innan jag vågade beställa hem en och testa själv. Men ärligt talat. Så mycket blöder du i regel inte. Har du en riklig mens är det bara att tömma koppen oftare, för mig räcker det med två gånger om dygnet, och då är den sällan ens halvfull.

menskopp2

menskopp3

Såhär ser alltså menskoppen ut. Den är gjord i medicinsk silikon och förs upp i slidan genom att du viker ihop den. Väl inne snurrar eller vickar du på koppen tills den vecklat ut sig och sätter sig tillrätta. Tack vare det vakuum som bildas sitter den på plats tills du försiktigt lättar på vakuumet med ett finger och för ut den igen.

Medan en tampong suger upp blodet och därmed torkar ut slemhinnorna i slidan samlar menskoppen istället upp det. Detta gör att du löper mindre risk för svampinfektioner samt torra och irriterade slemhinnor vilket kan leda till allmänt obehag och smärta vid sex. På så sätt är menskoppen mycket mer hygienisk än engångsskydd.

När menskoppen sitter där den ska känner du inte av den, precis som du inte ska känna av en tampong. Och det kan vara lite trixigt att få den att sitta rätt vid de första gångerna, men när du väl har fått in snitsen är det inga svårigheter. Mitt bästa tips är att inte vara stressad de första gångerna. Om du har bråttom eller inte kan slappna av: ta en binda och vänta en stund. När du sen är avslappnad går det lättare.

Vid tömning gör du det enklast över toaletten. Lätta som sagt försiktigt på trycket och dra ut koppen. Töm den i toaletten och skölj av med kallt vatten. För sedan in den igen. Efter varje period ska du sterilisera den genom att koka den i fem till tio minuter. Och sen är den redo att packas undan till nästa gång.

Mina slutsatser efter åtta månader:

Jag gillar menskoppen och jag kan inte förstå varför ingen barnmorska eller gynekolog tipsat mig om detta fantastiska mensskydd förr. Men jag tror att informationen kommer att nå ut till fler, och det är ju därför jag delar med mig.
Jag gillar att jag inte måste springa till affären för att mensskyddet visst tagit slut. Igen.
Jag gillar att jag inte måste lägga en massa pengar på mensskydd varje månad.
Jag gillar att jag inte bidrar till ytterligare av jordens resurser vid bomullsproduktionen för engångsmensskydd.
Jag gillar att jag slipper kladdet som blir av en binda.
Jag gillar att jag slipper “menslukten” – mens luktar bara i kontakt med luft.
Jag gillar att det är smidigare än någonsin att ha mens: jag kan bada, träna och sova utan att tänka på läckage.

menskopp4

Det enda problemet som jag ser med menskoppen är att det kan vara lite svårt att bedöma vilken storlek du ska ha. De olika märkena har egna storleksguider som du får titta på, men generellt gäller olika storlekar beroende på ålder och huruvida du fött barn eller ej. Sen är vi alla olika och genetiska faktorer kan spela in på vilken storlek du behöver. Men det är bra riktlinjer och jag fick rätt på första försöket!

Menskopp kan köpas på nätet hos diverse återförsäljare, jag har köpt på MeLuna (tysk sida) men det finns svenska webbutiker också. Vissa apotek har börjat ta in dem, vilket jag tycker är skitbra.

Liten kul parentes: min man surfade runt på nätet häromveckan och sa plötsligt med viss fascination: “Vet du att ingenstans står det om folk som är missnöjda med menskoppen, det är rätt ovanligt att det är så!” Hihi, tänkte jag, så kan det vara med bra grejer.

Nu vill jag veta: använder du menskopp? Varför? Varför inte? Tycker du att det funkar bra? Skulle du vara beredd att testa efter vad du precis fått läsa?

För det är ju såhär: Om du inte gör det för miljön, så gör det för plånboken. Och om du inte gör det för plånboken, så gör det för miljön…