Tag Archives: Arvegods

Farväl och välkommen in

Jag har varit väldigt frånvarande här på bloggen, förlåt för det! Orsaken är sjukdom, orkeslöshet, resor och dödsfall i släkten. Och väldigt mycket plugg. Så jag har haft tankarna på andra håll.

I samband med begravningen åkte vi upp till Linköpingstrakten för att ta avsked av en av de bästa människorna jag har träffat. Det var tungt och fint. Med mig hem fick jag ett minne i form av en jättefin Singer från 1920. Den är i nästintill perfekt skick, förutom att mekanismen fastnat, men det går säkert att göra något åt om jag skulle vilja. Jag ser det mer som en fantastiskt fin möbel som får pryda vår hall och påminna om en tid för längesen. Och om en fin person.

singer1

singer2

Titta vilka fina handböcker de gjorde på den tiden!

singer3

singer4

Om jag blir frånvarande igen kan jag berätta att jag finns på Instagram och där är jag inte lika sen med att uppdatera. tildastrixochekofix heter jag!

Julklappshets

Nu är snart december här och många har börjat, ja kanske rentav avslutat, årets julhandel. Jag har som vanligt en komplex inställning. För även om jag tycker om att ge bort (och få!) gåvor så tycker jag inte om de negativa aspekterna som det kan innebära: konsumtionshets, ångest, stress, pengabrist och känslan av otillräcklighet.

Jag föredrar att ge gåvor närsomhelst på året, när jag stöter på något som jag tycker passar någon i min närhet istället för att pressa fram idéer eller blocka av en önskelista. Dessutom är det alltid så många utgifter vid den här tiden på året, och jag är nog inte ensam om att att inte dra in mer pengar månaderna runt jul bara för det. Det är trist när glädjen i att ge en gåva ska överskuggas av ångesten att inte ha råd med mat eller räkningar.

Även om vi oftast inte har det så illa är det många som sitter i den sitsen vid den här tiden, år efter år. Och ändå ska det köpas nytt pynt till huset och nya leksaker till barnen/partnern/familjen/barnbarnen. Men vem gör vi det för? Är det för att upprätthålla en fasad, att det skulle vara pinsamt att inte kunna eller vilja prioritera sånt som “hör till denna säsongen”? Är vi rädda för vad andra ska tycka om oss, för vad vi själva ska tycka om oss eller för att våra handligar (vårt inhandlande?) ska spegla vad vi tycker om andra?

Någonstans tycker jag ändå att gåvor hör julen till. Så hur gör man för att inte bli offer under förutbestämda och traditionsbundna krav?

presentEn kokosfrökaka som jag gjorde själv och packade in i bakplåtspapper. Enkelt men från hjärtat.

Varför måste vi ge av det vi inte har? Är det inte bättre att istället ge av det vi faktiskt har, blir det inte mer äkta? Det kanske ÄR pengar men det kan lika gärna vara vår tid, ett uppmuntrande ord, ett handskrivet brev, ett smycke som vi sparat på men tror passar kompisen bättre. Varför måste det vara nyinköpt för att ha ett värde? För mig är det tvärtom, pengavärdet är inte lika viktigt som affektionsvärdet.

För den som har råd är det troligen enklast att klicka hem julklapparna på nätet eller ta en tur ner på stan (det kan ju vara jättemysigt det också, med mörker, gatubelysning och kalla näsor!), och för de som vill eller måste hålla lite hårdare i pengarna behövs det kanske lite större eftertanke. Skruva och knåda lite på normen om hur klapparna ska införskaffas: kanske ska jag leta efter personliga saker på loppisar/blocket/tradera, pyssla ihop något eget, sy ett plagg, stöpa några vackra ljus, göra lite goda praliner, skriva något personligt uppmuntrande, sjunga en sång, ringa ett telefonsamtal för att höra hur det verkligen är med den eller den, ge bort en teckning… Jamen du hör själv: det finns många sätt att visa vår uppskattning – för är det inte därför vi ger varandra gåvor? Och om inte, borde det inte vara det?

I år blir det mycket (kanske bara?) secondhandlat och egengjort. Dels för att det är lite tight just nu, men även för att det känns mer äkta. Jag kan stå för det. Några idéer har jag redan och några filar jag på. Jag kan inte visa er allt innan jul eftersom att en del familj och vänner tittar in här ibland, men något pyssel ska jag nog kunna dela med mig av. På lördag träffar jag två av favoritkvinnorna i min närhet och pysslar tillsammans, det är kanske mitt bästa tips: att träffas och göra en trevlig dag/kväll av det. 

Och som avslutning vill jag säga: är du en person som brukar ge presenter till mig vid jul och tycker att det är jobbigt så SKIPPA DET! Jag vill inte få en gåva som framkallar ångest hos givaren. Då är det en större gåva att du låter bli ^^

Lycka till i julklappsfixet, om du planerar att ge bort några klappar i år!

Fin i Vintage

I helgen höll mina föräldrar fest för en massa släkt och vänner. Vi var på trevliga Smygehus Hotell precis intill havet. Jag tog tillfället i akt att använda en av mina finaste vintageklänningar – och den enda av dem som jag kommer i numera.

Jag fick den av min gamla kombo som jag bodde ihop med när jag precis flyttat hemifrån. Skorna är secondhandlade och halsbandet gjorde jag inför min systers bröllop för sju år sedan.

vintagefin-1

vintagefin-2

vintagefin-3

Mammas gamla fina skodon

Dessa skor tillhörde min mamma och de tillverkades i en tid då skor tillverkades för att hålla länge. För några år sen hittade jag dem uppe på föräldrarnas vind och jag fick lyckan att överta dem. Jag har älskat dem sen dess och använt dem flitigt.

mammasskor

mammasskor2

De har dock sett sina bästa år och de senaste åren (!) har de läckt in både väta och grus genom sulan. Och ändå har jag inte kunnat skiljas från dem. När sommarkläderna ännu en gång fick göra plats för höstkläderna dök den ständiga frågan upp: vad ska jag göra med mammas gamla skor? Är det lönt att sula om dem? Jag kan inte slänga dem, affektionsvärdet är för högt. Kanske kan jag ställa en kruka i dem, använda dem för att förgylla mitt hem?

Har ni några andra förslag, kanske?

Mammas gamla fina skodon.