Om att sluta äta kött

För ett år sen fattade jag ett beslut som förändrat mitt liv, till det bättre skulle jag absolut säga. Jag bestämde att jag inte längre ville äta kött.

Det var mitt i rapporter om hästlasagner men det var inte den riktiga anledningen, även om det fick mig att fnysa åt köttindustrin.

veggies

Jag hade funderat väldigt mycket en tid innan på det här med köttets vara eller icke vara i mitt liv. Under flera år hade jag vid en extra god vegetarisk måltid utbrustit: hade inte kött varit så gott hade jag lätt kunnat bli vegetarian! Och när jag klurade på vad orsaken är till att jag fortsatt äta kött så är det just därför. Det smakar gott. Även lite smidighetsfaktor à la “såhär har jag alltid gjort” spelade in. Men mest för att det var gott. Jag funderade också på vem som bestämmer att tex vi i vår kultur äter kor men inte hundar, när de i Indien äter kyckling men inte kor. Vem bestämmer rangordningen på djuren? I många fall ligger religion bakom, men absolut inte alltid.

I en värld där vi använder mer resurser än vi har, odlar spannmål för att föda upp djur (som inte är skapta för att äta dessa spannmål) för att växa upp på kortast möjliga tid, där djur vanvårdas, aldrig får vistas ute och se dagens ljus, trängs på sina väldigt begränsade ytor, var jag tvungen jag ställa mig frågan: har jag samvete att bidra till denna vansinniga karusell? Det visade sig att jag inte hade det. Hur gott det än är med kött.

Ett år och sen ser vi, sa jag till de som krävde ett svar på hur länge jag tänkte avstå kött. Men det kändes aldrig som att det fanns en anledning att börja igen, inte ens innan jag slutat. De sista köttmåltiderna var inga jag njöt av, och då blev steget enkelt.

Samtidigt som jag funderade över att ta steget cirkulerade det en del bildmaterial över “bonddjurs” utsatthet. Jag vågade inte titta på bilderna, ville inte se videoklippet där djurens verklighet spelades upp. Jag visste hur illa det var, det hade jag vetat hela tiden, jag hade bara blundat för det. Precis som några av er kanske gör. Om jag tittar, hur kan jag då med gott samvete äta en griskorv, en oxfilé eller en panerad fisk igen? Så jag tittade på klippet först efter att jag bestämt mig. Äcklades och gladdes åt mitt beslut.

veggies2

Jag skriver inte detta som någon form av propaganda. Detta är min berättelse om hur jag gjorde, vad som blev sista spiken i kistan för mig, droppen som fick bägaren att flöda över. Och jag mår väldigt bra över mitt beslut. Ibland har jag dåligt samvete över mejeriprodukterna jag äter, för jag vet att det inte är en snäll industri det heller. Men jag är inte redo att ge upp dem. Inte så länge smörets motsvarighet stavas margarin. Så jag köper ekologisk mejeri så långt det går och vet att det åtminstone gör en väldig skillnad i hur djuren har det.

Idag firar jag mitt första år som vegetarian med middag på ett trevligt hak i Edinburgh. Antar jag, inlägget är tidsinställt så vad vet jag, egentligen? 

Hur går era tankar? Jag är nyfiken på hur ni resonerar: köttätare, vegetarianer, veganer och ni som inte vill sätta en etikett på hur ni äter!

10 thoughts on “Om att sluta äta kött

  1. Anki

    Där ser man, jag kom hem från en 3 v semester i Mexico 5/2-2013 och var så urbota trött på kött att jag la av, kanske egentligen redan där nere. Åt mest fisk där också. Har ätit Hjort vid 2 tillfällen efter det, då jag från början sa att kanske jag äter vilt nån enstaka gång. Nu är jag rätt less på fisk/skaldjur med.
    Jag har varit i en sån här period tidigare då lät jag bli kött i 4 år, men mitt hb(är kronisk sjuk)sjönk så pass att alla tjatade om att jag skulle äta kött igen och gjorde så. Nu försöker jag tänka på att få i mej allt för att det inte ska sjunka igen. Äcklas så av köttindustrin. Vart rätt långt men kunde hålla på länge om detta ämne:)

    Reply
  2. Anna

    Efter fyra år som vegetarian är jag ungefär som du – skulle aldrig sätta i mig kött igen, men hur mycket jag än äcklas av mig själv för alla mjölkprodukter och ägg jag sätter i mig är jag alldeles för bekväm för att sluta. Jag har valt att istället trappa ner genom att utesluta vissa produkter. Jag dricker inte mjölk och äter inte yoghurt och matlagningsgrädde utan har bytt ut till havreprodukter, och jag har inte ätit rena ägg på en evighet helt enkelt för att jag inte tycker att det är gott. Då känns det lite bättre när jag äter tillagad mat med mjölk och ägg i. Jag steker alltid mat i olja och försöker att äta bönor/linser istället för laatmansprodukten quorn, så ofta det går med en sambo som inte gillar bönor haha.

    Jag kan rekommendera dig att läsa boken Skinny Bitch! Den handlar egentligen om att gå ner i vikt och författarna kommer från USA där djurhållningen är hundra tusen gånger värre än i Sverige, men nästan hela boken handlar om hur hälsan påverkas av att äta vegan/rawfood/allmänt REN mat och slår hål på varenda myt som finns om att sluta med animalier. Jag hittade en pdf gratis på internet en gång men har inte lyckats hitta den igen, så jag skickar den i ett mail till dig för jag tror verkligen du skulle gilla den!

    Reply
    1. Martina

      Hej! Jag har också hört talas om den boken och skulle gärna vilja läsa den.
      Skulle du kunna vara så underbar och skicka den till mig med?
      Skulle bli SÅ glad :)

      /Martina (hansson.martina at hotmail.com)

      Reply
  3. Julia

    Jag är inte så “blödig” när det kommer till kött, jag skulle inte ha några problem att äta katt eller hund heller. Men jag äcklas av kött som smakar äckligt och bara där är det mycket som går bort. Det mesta i fläskväg, salami, de flesta varianter av kyckling … En saftig ryggbiff med rosa kärna kan smaka helt fantastiskt, likaså en stor ekokyckling som helstekts i ugnen i flera timmar, eller en helstekt röding som är så mjuk så köttet faller isär i tjocka flagor när en sticker gaffeln i det. Eller en shepherd’s pie med sötsalt lammfärs och fluffigt potatismos. Men allt det torra, tråkiga, seniga och äckliga köttet – varför ska man äta det?

    Jag hävdar att kött måste kosta och är stolt över att jag lever upp till det påståendet genom att faktiskt betala 250 kronor för en kyckling när det finns ett alternativ alldeles bredvid som kostar 40 spänn. Men jag äter väldigt mycket vegetariskt och veganskt också, jag äter till exempel aldrig kött när jag är i Stockholm (eftersom Adam är lite mer motvillig vegetariskt än vad jag är så är det ett utmärkt tillfälle), men vi lagar även vegetariskt minst någon gång i veckan hemma. Och ute på kaféer och restauranger blir det också oftast vegetariskt, mest för att jag hundra gånger hellre sätter tänderna i mjuk kronärtskocka eller liknande istället för en bit kyckling som till 90 % säkerhet är torr och som jag till 100 % säkerhet inte vet var den kommer ifrån.

    Köper gärna kött på finare restauranger dock – det grillade oxhjärtat på Bastard i somras kommer jag kanske aldrig glömma :)

    Reply
  4. emmy

    Jag var vegeterian i ungefär 7 år, äldre tonår och yngre 20ish. Det kändes bra att vara vegeterian, jag hade svårt för kött överlag innan jag tog “steget”. Till saken hör dock att jag under många många år led av anorexia och såhär i efterhand inser jag att jag lite grand använde det vegetariska förhållningssättet som ett enkelt sätt att komma undan att äta. För jag tyckte inte det var inte lätt att vara vegeterian. Jag fick alltid ha med mig mat när vi blev bortbjudna, att äta ute var hopplöst och jag tyckte inte den vegetariska “färdigmaten” kändes så bra, den känns väldigt industriell. Paranoian att råka få i sig kött var också jobbig.
    Nu, med en sundare självbild och annan syn på mat överlag lockar vegetarisk mat igen. Men sambon är en typisk “kött och potatis”-karl, sonen hittar direkt väldolda grönsaker och petar bort dom, och jag är inte så sugen på att laga två sorters mat. Jag försöker laga veggomat nån gång i veckan iaf, små steg är också steg! =)

    Reply
  5. Frika

    Jag har snart läst ut boken “Äta djur” som skildrar djurfabrikerna i USA där djuren plågas redan innan de kommit till världen. Även innan jag läste boken har jag satt mig in i djurhållningen på fabriker och slakterier. Jag kan inte låta bli att titta på filmer som visar den bittra sanningen, hur hemsk de än må vara, då jag helt enkelt vill kunna ta ställning, ställning jag inte kan ta om jag inte är medveten. Trots det är jag inte vegetarian och jag har heller inga planer på att bli det, men jag äter bara ekologiskt kött. Kött från djur som har haft det bättre. Inte optimalt (för det kan nog inget djur ha som föds upp med ett enda syfte – att dödas) men bättre.

    Jag som har varit sjuk i 11 år har nu gett upp hoppet om vården och bestämt mig för att bli frisk på egen hand, med hjälp av kosten. Tillsammans med en otroligt duktig näringsterapeut har vi tagit fram en diet anpassat efter mina sjukdomar och besvär. Jag äter endast ekologisk mat då konventionell mat innehåller otroligt mycket gifter. Jag måste få i mig mycket protein för att kroppen ska kunna läka och köttet måste vara ekologiskt på grund av omega 3/omega 6-balansen (omega 3 verkar inflammationshämmande i kroppen och omega 6 inflammationshöjande. Konventionella djur äter omega 6-rik mat vilket i sin tur gör att köttet blir omega 6-rikt. Ekologiskt uppfödda djur äter en för dem mer artanpassad föda och får därför i sig en balanserad omega 3/omega 6-kvot vilket i sin tur påverkar köttet). De enda vegetabiliska oljorna jag får äta är ekologisk kokosolja och ekologisk olivolja. Jag får inte äta gluten, mjölkprodukter, sojaprodukter eller socker (självklart är även alkohol, tobak och koffein uteslutet) då det bidrar till inflammation i kroppen, jag strävar åt motsatt håll. Jag bör också i största möjliga mån undvika halvfabrikat och därför gör vi vår egen ketchup, sweet chili sås, majonnäs och vad man nu kan tänkas vilja äta.

    Istället för mjölk dricker vi nötmjölk och istället för matlagningsgrädde använder vi kokosmjölk. Istället för vispgrädde kan man vispa äggvita med honung och vaniljpulver, vispa det tjocka lagret på kall kokosmjölk eller mixa nötter och mjölk :)

    Reply

Leave a Reply