Nytt år och andra icke-löften

Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften. Några år har jag väl haft ambitioner att äta mindre godis, träna mer eller hitta en mening med saker och ting. Men nyårslöften har egentligen aldrig varit min grej. När jag var yngre kändes det lite jobbigt när kompisarna frågade vad jag lagt för löften vid tolvslaget. Måste man trycka fram nåt? Men med åren har jag förstått att det helt enkelt inte är för mig.

Den sortens löften blir alltför ofta begränsningar på ett jobbigt sätt. Missförstå mig rätt, jag ser inget fel i begränsningar i sig (och tycker det är en märklig tid vi lever i när begränsningar är bland det fulaste vi kan utsätta oss för). Men dessa löften har för mig bara skapat ångest och kamp. Sluta äta godis innebär att försöka ignorera sötsuget sista metrarna fram till kassan. Börja träna regelbundet innebär att hitta ursäkter till varför jag inte orkar ut i regnet eller upp på morgonen. Kamp och strid, trots att både mindre godis och mer träning är områden som skulle vara bra för mig, och borde ses som en belöning istället för en frustration.

Men det är så lätt att fokusera fel när det kommer till nyårslöften. Och därför dissar jag dem numera öppet.

Mål, drömmar och förhoppningar däremot, de välkomnar jag. Året som gått har jag slutat äta kött, tränat mer än jag någonsin gjort (vilket kanske inte säger så mycket, men det är ändå en stor bedrift trots att hösten varit seg på träningsfronten) och skurit ner på sötsaker. Och det lustiga är att detta är tre ganska typiska saker man kan lova sig vid tolvslaget men jag har aldrig haft inställningen att sätta upp förbud eller krav.

För att livet som vegetarian inte skulle bli alltför livsomvandlande och övermäktigt satte jag upp ett personligt delmål på ett år. Det var även för att kunna säga det till alla bekanta som undrade när jag tänkte börja äta kött igen. Efter att ha slutat blunda för köttindustrin var det ett enkelt val.

När det kommer till träningen insåg jag att jag måste ta tag i den för att inte sluta som en krokig gammal gumma. Plus att jag så småningom vill komma i några favoritplagg som ligger och väntar på mig i källaren.

Raffinerat socker gav jag upp under två månader i höstas för att se om de var en bidragande faktor till mina eksem. Kanske var det för kort tid för att märka någon förändring men jag tröttnade efter ett tag på att tacka nej till varje kaka jag blev erbjuden. Däremot mår jag väldigt bra av att slippa sockertoppar och -dalar och kommer fortsätta köra sockerfritt emellanåt.

Dessa tre riktlinjer kommer jag alltså försöka hålla mig till även nästa år eftersom jag mår bra av dem. Eller ja, köttet blir inte svårt att vara utan. Jag kommer dessutom börja plugga och sträva efter att komma vidare i livet eftersom att jag numera har en tydligare plan än jag haft på länge. Så på många sätt ser jag fram emot ett mer hoppfullt år.

Jag ska också försöka vara äkta och sann i det jag gör. Men nu blev det lite väl mycket nyårslöfte över det hela så jag säger gott nytt 2014 till dig och hoppas att det blir ett fantastiskt år!

kollageStort tack för det här fina bloggåret! Ni får mig att vilja fortsätta <3

 

2 thoughts on “Nytt år och andra icke-löften

  1. filippa

    hurra för alla bra grejer och val och möjligheter och drömmar du har! :)

    mitt nyårslöfte är: börja blogga igen. fast bara så länge jag vill, orkar och känner för det. Bra va?! ;)

    pussåkram!

    Reply

Leave a Reply