Category Archives: #genomskådaskiten

Aloe vera

Aloe vera är lite av en mirakelväxt med flera användningsområden.

aloevera2 

aloevera3

När jag först började använda aloe vera var det framför allt för att lindra brännskador, från oskyddade timmar i solen eller när jag bränt mig på het frityrolja på jobbet. Jag hade en liten aloe vera-planta för flera år sen, men oftast tog jag till någon köpt produkt, med både det ena och det andra i. Nu när jag skrev ner detta såg jag faktiskt att June lagt upp ett inlägg om aloe vera idag, så jag tycker att ni ska kolla in där, för hon har bra tips!

De senaste åren har jag varit bättre på att sola säkert och inte friterat så mycket heller så istället för att svalka brännskador använder jag främst aloe veran som skönhetsprodukt. När jag hade långt hår använde jag gelén för fukt men eftersom jag har så fin hårkvalitet numera och så pass kort hår behövs det inte längre. Jag hinner inte slita på håret innan det ska klippas, helt enkelt. Men min hud gillar aloe vera, speciellt på sommaren när den inte behöver lika mycket fett. Och så ska den vara väldigt nyttig att dricka också, men själv har jag svårt för smaken och geléklumparna…

Många produkter innehåller som sagt tvivelaktiga ämnen. När vi var i Spanien på solsemester för några år sen råkade jag köpa en med Triclosan i – stort, fett nej tack på det! Men ni vet väl hur det är med mig vid det här laget; finns det något mer naturligt alternativ så kör jag gärna på det. Och det gör det ju när det kommer till aloe vera.

I vintras köpte jag en stor monsterplanta av Hilda som en kompis hämtade upp åt mig, och jag fick hem den förra helgen. Ni förstår ju vad det innebär: ren fin gelé att smörja in fejjan med! Bara att skära av ett blad, eller en bit av ett blad om de är såhär stora, låta den gula vätskan rinna ur, snitta upp och gröpa ur härligheten. Det blir som en filé av gelé. Renare än såhär blir det inte. Och det stramar och klibbar inte så som jag tycker att köpa geléer gör.

Aloe vera barbadensis är den vanligaste aloe veran med läkande egenskaper, så det är den och ingen prydnadsplanta du ska köpa om du också vill odla skönhetsprodukter på fönsterbrädet. Den består till 96% av vatten (och därför måste något konserveringsmedel tillsättas i olika aloe vera-produkter), men även slemämnen av sockerarter som skyddar huden, antiseptiska saponiner, garvämnen, enzymer, stereoler (inflammationshämmande), 18 aminosyror (och 7 av de 8 essentiella som alltså måste tas in med födan då kroppen inte kan bilda dem själv) och spår av mineraler och vitaminer. Jag blir nästan sugen på att boosta mig själv med det här när jag läser den listan, vilken kick för immunförsvaret!

Nu ska jag lyckas hålla liv i plantan också, och inte vattna för mycket. Har ni några bra aloe vera-tips som jag borde känna till? Någon som gör egen juice?

aloevera1Monsterplantan.

 

Fem saker som kvinnor måste undvika!

När jag var inne på en hemsida nyss dök den här reklamen upp. Fem ätliga saker som kvinnor måste undvika. Då tänker jag per automatik att det handlar om att förebygga livmoderhalscancer och bröstcancer och andra typiskt kvinnliga sjukdomar. Men icke.

undvika

Det handlar om att låta bli att äta vissa saker som – hör upp –  kan ge oss lite extra fett på magen! För nåde den kvinna som har bukfett på sin buk – alla vet väl att det inte är på buken som bukfettet ska sitta!

Jag blir så trött på den här sortens budskap. Jäkla trams. Detta är bara en anledning till att vi behöver en mer jämställd värld. Du är väl med och röstar den 25:e? Jag velar mellan rosa och grönt. Ska läsa på lite mer först så ser vi. Om du vet varför något är bättre än det andra får du gärna dela med dig!

Ett litet tv-inslag om no’poo

Nu äntligen är finns TV-inslaget på webben, dessutom i en lite längre version än den som sändes på TV4 Malmö.

Här kan du alltså se när jag och Yael pratar no’poo. Det var hemskt roligt att få chansen att nå ut till fler, i TV och allt! Det är ett kort inslag och mycket av det vi sa kom inte med. Vi hade behövt längre sändningstid helt enkelt ;)

rosenskrubb

Klicka på skärmdumpen så kommer du direkt till videon.

Om att sluta äta kött

För ett år sen fattade jag ett beslut som förändrat mitt liv, till det bättre skulle jag absolut säga. Jag bestämde att jag inte längre ville äta kött.

Det var mitt i rapporter om hästlasagner men det var inte den riktiga anledningen, även om det fick mig att fnysa åt köttindustrin.

veggies

Jag hade funderat väldigt mycket en tid innan på det här med köttets vara eller icke vara i mitt liv. Under flera år hade jag vid en extra god vegetarisk måltid utbrustit: hade inte kött varit så gott hade jag lätt kunnat bli vegetarian! Och när jag klurade på vad orsaken är till att jag fortsatt äta kött så är det just därför. Det smakar gott. Även lite smidighetsfaktor à la “såhär har jag alltid gjort” spelade in. Men mest för att det var gott. Jag funderade också på vem som bestämmer att tex vi i vår kultur äter kor men inte hundar, när de i Indien äter kyckling men inte kor. Vem bestämmer rangordningen på djuren? I många fall ligger religion bakom, men absolut inte alltid.

I en värld där vi använder mer resurser än vi har, odlar spannmål för att föda upp djur (som inte är skapta för att äta dessa spannmål) för att växa upp på kortast möjliga tid, där djur vanvårdas, aldrig får vistas ute och se dagens ljus, trängs på sina väldigt begränsade ytor, var jag tvungen jag ställa mig frågan: har jag samvete att bidra till denna vansinniga karusell? Det visade sig att jag inte hade det. Hur gott det än är med kött.

Ett år och sen ser vi, sa jag till de som krävde ett svar på hur länge jag tänkte avstå kött. Men det kändes aldrig som att det fanns en anledning att börja igen, inte ens innan jag slutat. De sista köttmåltiderna var inga jag njöt av, och då blev steget enkelt.

Samtidigt som jag funderade över att ta steget cirkulerade det en del bildmaterial över “bonddjurs” utsatthet. Jag vågade inte titta på bilderna, ville inte se videoklippet där djurens verklighet spelades upp. Jag visste hur illa det var, det hade jag vetat hela tiden, jag hade bara blundat för det. Precis som några av er kanske gör. Om jag tittar, hur kan jag då med gott samvete äta en griskorv, en oxfilé eller en panerad fisk igen? Så jag tittade på klippet först efter att jag bestämt mig. Äcklades och gladdes åt mitt beslut.

veggies2

Jag skriver inte detta som någon form av propaganda. Detta är min berättelse om hur jag gjorde, vad som blev sista spiken i kistan för mig, droppen som fick bägaren att flöda över. Och jag mår väldigt bra över mitt beslut. Ibland har jag dåligt samvete över mejeriprodukterna jag äter, för jag vet att det inte är en snäll industri det heller. Men jag är inte redo att ge upp dem. Inte så länge smörets motsvarighet stavas margarin. Så jag köper ekologisk mejeri så långt det går och vet att det åtminstone gör en väldig skillnad i hur djuren har det.

Idag firar jag mitt första år som vegetarian med middag på ett trevligt hak i Edinburgh. Antar jag, inlägget är tidsinställt så vad vet jag, egentligen? 

Hur går era tankar? Jag är nyfiken på hur ni resonerar: köttätare, vegetarianer, veganer och ni som inte vill sätta en etikett på hur ni äter!

If you wannabe a hero

Förra våren tipsade jag om honungsprojektet Adopt a Bee och nu är det dags att ta upp ännu ett initiativ. Jag gillar bin. Du har säkert också läst om hur bina dör av att besöka blommor som besprutats med giftiga kemikalier. Så kan vi ju inte ha det!

bibanken1

BiBANKEN är en frivillig organisation som syftar till att fler ska kunna vara med och göra skillnad för våra bisamhällen. Alla kan inte sätta upp en biodling i trädgården, alla har inte ens en trädgård att sätta upp en i. En del kanske saknar kunskapen, eller kapitalet, för att köpa all nödvändig utrustning. Alla har inte ens råd att stötta sin lokala biodlare i affärens honungshylla.

Inget kan göra allt men alla kan göra något passar väldigt bra in här. De som inte har en trädgård kan istället skänka en slant till BiBANKENs projekt. Och för de pengar som BiBANKEN får in kan någon annan starta upp ett eget bisamhälle, och bli en såkallad Wannabee – visst är det fantastiskt! I slutändan tjänar både du och jag på att andra bidrar och ger av tid och pengar, för var är vi utan våra bin, när tre fjärdedelar av den odlade maten vi äter kommer från just pollinerade växter.

Kan du varken skänka en gåva eller starta upp en odling med BiBANKENs kapital så kan du alltid göra som jag: sprida budskapet! Gilla deras sida på Facebook, bjud in alla dina vänner att gilla deras sida på Facebook, prata högt om det på kafferasten och släktkalaset. Eller hur du föredrar att göra. Men häng på!

Detta inlägg är inte sponsrat på något sätt, det enda jag får ut av att dela med mig till er är hoppet om en bättre värld. Inte fy skam va?

bibanken-logoBilderna i detta inlägg är lånade från BiBANKENs Facebook-sida. Fakta hämtad från www.bibanken.se

 

Att bli av med plaster i naturen

Om jag när jag var fem år gammal hade spottat ut ett tuggummi i naturen är det stor chans att resterna av det funnits kvar än idag, då det tar 20-25 år för tuggummit att brytas ner i naturen.

Om plasten uppfunnits långt före vår tid hade vi idag kunnat dricka ur (eller åtminstone betrakta på museum) samma PET- flaska som Erik XIV drack ur på 1500-talet.

Om fiskarna på 1400-talet varit lika oansvariga med sina fiskelinor som dagens industrifiskare hade vi kunnat använda dem när vi fångar fina firrar idag.

Okej, ovanstående påståenden är inte riktigt sanningsenliga. Plaster bryts ner i mindre delar, tills de är mikroskopiskt små och far runt i vattendrag och i luften. Så några 600 år gamla fiskelinor hade vi inte kunnat använda oss av idag. Men partiklarna finns kvar, och det är väl tillräckligt oroande.

boyanslat

Klicka på bilden för att komma direkt till videoklippet

För ett par veckor sen läste jag en intressant artikeln och länkade på Instagram. Artikeln är från i september förra året, men ändå värd att dela här. Att en 19-årig person hittat en lösning för att städa upp världens hav på plastpåsar och andra plastpartiklar är fantastiskt – att det kan göras under en femårsperiod är sensationellt! Jag hoppas att detta blir verklighet snart, vår jord behöver all detox den kan få!

Länk till artikel!

Länk till uppfinnarens projekt!

Tilda och Yael gör tv-debut!

För någon vecka sen hörde min fina vän Julia av sig och undrade om jag var intresserad av att vara med i ett tv-inslag som TV4 ville göra om no’poo och den växande rörelse som det har blivit. Min första spontana reaktion var: aldrig i livet! Bara för att det är läskigt och obekvämt att göra sånt jag aldrig gjort förut. Men så ryckte jag upp mig, bestämde mig för att detta är ett sätt att nå ut till så många med vad jag tycker är toppen och att min feghet inte skulle få stå i vägen. Så jag tog min vän Yael under armen och tillsammans fick vi träffa en jättetrevlig reporter och berätta om varför vi slopar konventionellt schampo och började tvätta håret med lera och annat spa-lyxigt (och enligt vissa: lite konstigt)!

nopoosnack1

nopoosnack2

nopoosnack3

Vi visar upp hur du blandar till en enkel sockerskrubb att använda i duschen samt hur okomplicerat det faktiskt är att använda snälla medel till dig själv och dina nära.

Inlägget kommer att sändas i TV4:s lokala Malmö-nyheter, mest troligt redan ikväll, men ni som inte får in dem kommer kunna titta på TV4 Play. Jag lovar att länka så snart jag fått mer information!

Nu när det är över är spänningshuvudvärken ett faktum, och den lär stanna tills jag får se hur inslaget blev, haha. Nu hoppas jag att jag inte gjort bort mig och alla andra som lever efter samma devis ;) 

Vem betalar priset när du betalar 99.90?

Min svägerska Filippa som jag har nämnt nu och då här på bloggen har dragit igång en utmaning för våren: nämligen att bara handla second hand. Åtminstone vad kommer till kläder. Är ni på? frågade hon och jag började fundera.

clothes

När köpte jag egentligen mitt senaste nyproducerade plagg (till mig själv, ska tilläggas), bortsett från underkläder? Det var inte i höstas, inte i somras, inte i våras. Var det i vintras? Eller förra hösten? Jag vet inte. Men jag vet att det var ett par linnen i ekologisk bomull från välkänd klädkedja. Och det var alltså över ett år sen.

Behovet av att handla nyproducerat i butik lockar mig inte det minsta. Plaggen hänger ledsna och vissna på sina galgar, rad efter rad och mumlar: Hen som vävde tyget till mig, hen som designade mig, hen som sydde ihop mig, hen som färgade mig, hen har fått alldeles för dåliga villkor och alldeles för lite betalt, annars hade du inte kunnat köpa mig för 99.90:- inklusive moms, men köp du om du i ditt samvete kan vara nöjd med att du kan handla billiga plagg i skitkvalitet på bekostnad av så många andra, för där inte du betalar fullpris gör någon annan garanterat det.

En annan aspekt är att de varor som kommer in i butik idag reas ut inom några få månader. De tappar sitt värde. Hur kan det komma sig att ett klädesplagg tillverkas med målet att det ska bytas ut tre månader senare, istället för att hålla i ett halvt liv, eller åtminstone ett par årtionden, som förr i tiden?  Jag skulle vilja sätta mig in i det tankemönstret mer – hur marknaden hamnade där? Hur blev vi så ombytliga att vi ständigt måste ha nya kläder när andra människor knappt har en trasa att dra om sig? När vi odlar stora mängder bomull som kräver enorma resurser, när marken och vattnet kunde ha använts till att förse svältande människor med mat. Men svältande människor har inte råd att betala för sig. Det har vi. Och det är väl tyvärr så den ekvationen går ihop.

cotton

Har jag inte hittat det jag behöver eller vill ha i en secondhand-butik har jag helt enkelt löst det på något annat sätt. Skitit i det eller tänkt om. Jag har även turen som har fått ärva så väldigt mycket kläder av släkt och vänner. Annars hade jag fått springa på second hand betydligt oftare, då gravidkilona sakta drar någon annanstans och lämnar mig med en kropp som inte var som den en gång var. Och inget fel med det! Jag är bekvämare i min egen kropp nu, så länge jag inte försöker kränga på mig några pre-preggo-pants.

Så det är inget svårt beslut att hänga på Filippas bara-begagnat-maj-ut-utmaning. Inte det minsta. Men en ny behå kommer jag behöva köpa. Och jag tar gärna emot tips av er på rejäla märken som inte blir slappa efter ett par månader. De senaste jag köpt på Lindex och KappAhl har nämligen blivit det. Jag tycker de hade bättre kvalitet på sina underkläder förr… Behån måste finnas i hyfsat stor storlek, ge bra stöd och vara av bra kvalitet. Gärna i ekologiskt eller återvunnet material men då går nog priset upp och jag måste tänka på studentkassan också.

Jag ska tillägga att det ibland blir lite inflation på secondhand-marknaden också. Många handlar på sig saker och låter dem bli liggande på hög, medan andra kanske haft större behov av dem. Jag har också köpt sånt som jag inte använder så ofta. Vi får väl försöka tänka ut varför vi handlar, om det är för att det är kul att variera garderoben (och jag tycker inte att det är fel i sig, när det inte går till överdrift), för att livet blir roligare med nya kläder (här kanske man får klura på varför livet blir roligare med nya kläder) eller för att man bara. måste. handla. (och det är väl det största varningstecknet).

Hur tänker ni andra kring nyproducerat? Tycker ni att det är okej så länge det är hållbart producerat i alla led, eller vill ni minska på mängden varor som tillverkas för att bara ha ett marknadsvärde på några månader, och på så sätt spara på jordens resurser? Vad är viktigast för dig?

Edit: Jag vill med detta berätta hur jag tänker och ser på saken, och väcka en tanke i dig. Sen kanske du väljer att fortsätta handla bara nytt, eller nåde nytt och gammalt, men jag hoppas att du får med dig något.Och så vill jag väldigt gärna höra hur du ser på det här. Tycker du att jag överdriver? Tycker du att det är för svårt? Jag är nyfiken på dig :)

Nytt år och andra icke-löften

Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften. Några år har jag väl haft ambitioner att äta mindre godis, träna mer eller hitta en mening med saker och ting. Men nyårslöften har egentligen aldrig varit min grej. När jag var yngre kändes det lite jobbigt när kompisarna frågade vad jag lagt för löften vid tolvslaget. Måste man trycka fram nåt? Men med åren har jag förstått att det helt enkelt inte är för mig.

Den sortens löften blir alltför ofta begränsningar på ett jobbigt sätt. Missförstå mig rätt, jag ser inget fel i begränsningar i sig (och tycker det är en märklig tid vi lever i när begränsningar är bland det fulaste vi kan utsätta oss för). Men dessa löften har för mig bara skapat ångest och kamp. Sluta äta godis innebär att försöka ignorera sötsuget sista metrarna fram till kassan. Börja träna regelbundet innebär att hitta ursäkter till varför jag inte orkar ut i regnet eller upp på morgonen. Kamp och strid, trots att både mindre godis och mer träning är områden som skulle vara bra för mig, och borde ses som en belöning istället för en frustration.

Men det är så lätt att fokusera fel när det kommer till nyårslöften. Och därför dissar jag dem numera öppet.

Mål, drömmar och förhoppningar däremot, de välkomnar jag. Året som gått har jag slutat äta kött, tränat mer än jag någonsin gjort (vilket kanske inte säger så mycket, men det är ändå en stor bedrift trots att hösten varit seg på träningsfronten) och skurit ner på sötsaker. Och det lustiga är att detta är tre ganska typiska saker man kan lova sig vid tolvslaget men jag har aldrig haft inställningen att sätta upp förbud eller krav.

För att livet som vegetarian inte skulle bli alltför livsomvandlande och övermäktigt satte jag upp ett personligt delmål på ett år. Det var även för att kunna säga det till alla bekanta som undrade när jag tänkte börja äta kött igen. Efter att ha slutat blunda för köttindustrin var det ett enkelt val.

När det kommer till träningen insåg jag att jag måste ta tag i den för att inte sluta som en krokig gammal gumma. Plus att jag så småningom vill komma i några favoritplagg som ligger och väntar på mig i källaren.

Raffinerat socker gav jag upp under två månader i höstas för att se om de var en bidragande faktor till mina eksem. Kanske var det för kort tid för att märka någon förändring men jag tröttnade efter ett tag på att tacka nej till varje kaka jag blev erbjuden. Däremot mår jag väldigt bra av att slippa sockertoppar och -dalar och kommer fortsätta köra sockerfritt emellanåt.

Dessa tre riktlinjer kommer jag alltså försöka hålla mig till även nästa år eftersom jag mår bra av dem. Eller ja, köttet blir inte svårt att vara utan. Jag kommer dessutom börja plugga och sträva efter att komma vidare i livet eftersom att jag numera har en tydligare plan än jag haft på länge. Så på många sätt ser jag fram emot ett mer hoppfullt år.

Jag ska också försöka vara äkta och sann i det jag gör. Men nu blev det lite väl mycket nyårslöfte över det hela så jag säger gott nytt 2014 till dig och hoppas att det blir ett fantastiskt år!

kollageStort tack för det här fina bloggåret! Ni får mig att vilja fortsätta <3

 

Fröken Frimans krig

frimans

Jag var nog inte ensam om att titta på första delen ur dramaserien Fröken Frimans krig igårkväll men om ni inte såg den så vill jag starkt rekommendera den!

Fröken Frimans krig handlar om en grupp kvinnor som i Stockholm 1905 gör uppror mot den snuskiga livsmedelshanteringen som råder och startar en egen mataffär. Av kvinnor för kvinnor. Detta var extremt kontroversiellt i en tid då kvinnan skulle veta sin plats, inte fick rösta och där männen var deras förmyndare. Kvinnornas agerande är givetvis inte helt utan komplikationer då männen och andra kvinnor rasar över friheten de tar sig.

Serien är inspirerad av en sann historia.

Nästa avsnitt sänds på måndag 30:e december och det sista på onsdag den 1:a januari. Här kan du läsa mer och titta på första delen i serien.